Kartongerna står färdigpackade i Anna och Mats gamla lägenhet. Skilsmässopapperen är nyss underskrivna. I sex månader får vi följa de första stapplande stegen i deras nya, parallella liv. Hur gör man när man ska börja om på nytt? Om det vet de mindre än de någonsin kunde föreställa sig.
Det har gått tre år sedan Anna och Mats äktenskapskris briserade under en semestervecka på Sicilien. Trots alla försök att lappa ihop äktenskapet har de inte lyckats komma vidare. Nu är skilsmässopapperen underskrivna. De har skaffat sig varsin lägenhet och ordnat så att barnen får bo hos den ena och den andra varannan vecka. Men en sexton år gammal relation med två barn — Sebbe har hunnit bli fjorton och Molly tio — är inget man lättvindigt lämnar bakom sig. Det tar tid att hitta fram till något nytt och eget.
För Anna är det tufft ekonomiskt, och för Mats är det svårt att överhuvudtaget förstå hur han hamnat här. Inte blir det enklare när nya partners dyker upp och blandar sig i. Mats har redan kastat sig in i en ny relation med den unga och målmedvetna Johanna som driver saker snabbare än Mats egentligen klarar av. Anna längtar efter kärlek — hoppas på den stora, enda — men har samtidigt svårt att lämna sin ängsliga roll som formades under åren med Mats.
Barnen är viktigast för både Anna och Mats, men de känner sig handfallna som föräldrar utan varandra. Och barnen både ser och förstår mycket mer än de vuxna inser.
Under sex månader får vi följa Anna och Mats resa mot nya självständiga liv. En skilsmässa som skakar om dem båda i grunden på ett sätt som ingen av dem är beredda på. Och Helena von Zweigbergk skildrar det med en realism som skaver och en djup förståelse för sina karaktärer och deras skilda känslor. Det är starkt och inkännande. En berättelse som inte släpper taget om dig.
