Kodnamn Mikael

I slutet av 1951 var livet tungt för Fritiof Enbom, före detta journalist vid den kommunistiska dagstidningen Norrskensflamman. Han hade övergett sin familj, hade inget arbete och hans journalistbana föreföll ha gått i stöpet. Vid denna tid var han inneboende hos paret Jan och Inger Lodin i en förort söder om Stockholm.

På julaftonen inbjöds han att äta middag med värdparet och det var under denna måltid som Enbom började berätta om sig själv. Om hans värdar trodde att de framför sig hade en obetydlig och misslyckad person så hade de helt fel. I själva verket var han ledare för Grupp Norr i en stor spionring som lämnade hemliga uppgifter till Sovjet och själv gick han där under det hemliga kodnamnet Mikael.

Det nervösa paret Lodin kontaktade myndigheterna, Enbom greps, erkände och angav därefter en hel rad personer, de flesta med anknytning till Sveriges kommunistiska parti, som sina medhjälpare. När allt detta blev känt utbröt en mediestorm utan tidigare motstycke i Sverige.

En rad åtal väcktes och de spioneridomar som föll var exceptionellt hårda. Två personer dömdes till livstids straffarbete och ytterligare fyra fick långa fängelsestraff.

Många år senare kontaktades journalisten Tomas Bresky av Hugo Gjerswold, den person som liksom Enbom fick livstid i rättegången. Han kämpade då sedan länge för att få upprättelse och ansåg sig utsatt för ett oerhört övergrepp. Bresky började gräva i affären Enbom och många märkliga förhållanden trädde fram — men också en bild av Sverige under en tid då det kalla kriget var som allra mest kylslaget.