1997. Under de senaste åren har den svenska polisen “i all tysthet” genomgått en påtaglig organisations— och strukturförändring. Trots att det handlar om den mest genomgripande omläggningen sedan polisen förstatligades 1965, är det säkert inte många utanför polisens led som hängt med i svängarna och riktigt förstått vad det hela går ut på.
Och det är inte förvånande — en hel del av förändringarna är sådana att de inte märks mycket utåt. En annan förklaring är att polisverksamheten i Sverige faktiskt har en svårgenomtränglig struktur.
Nyligen har även åklagarväsendet omdanats och inom kort kommer detta också att gälla domstolarna. Även kriminalvården står inför ett kostymbyte. När detta är klart, har den svenska rättsapparaten blivit helt “renoverad”.
I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.
