Hon hade en nästan poetiskt släpighet i sina rörelser, som om hon genom sitt sätt att röra sig försökte tänja ut tiden. Hans gester var korta och trubbiga, men alltid riktade emot hennes, sökande henne, som om hon var hans gravitationspunkt. Hon i jeans och vitt linne med tryck, han i flanellskjorta.
Han ser dem flytta in. Det unga paret i lägenheten på andra sidan gatan. Han betraktar dem när de bär in flyttlådorna, diskuterar möbleringen, när de stryker sig mot varandra i sin rörelse genom rummet.
Den första natten lägger de en madrass mitt på vardagsrumsgolvet och äter hämtpizza direkt ur kartongen.
I takt med att årstiderna byter av varandra blir han alltmer bekant med deras rutiner, deras sätt att vara. I det vanliga livet. När den blixtrande nyförälskelsen tonar ut i vardag.
När de första grälen tar vid.
Mårten Dahlrot skildrar med en oerhörd detaljrikedom det som sker i betraktarens blickfång. Och med stigande spänning när denne söker sig närmare, kanske mot en punkt där gränserna suddas ut.
Genom fönstret är den första novellen i serien #dahlrotnovellerna
«Den är genial helt enkelt»
— Svenska Böcker