Elisabeth Åsbrink är en av våra mest mångsidiga författare, och rör sig utan ansträngning mellan reportage, krönika, sakprosa och skönlitteratur. Oavsett genre, löper samma röda trådar genom hennes arbete — frågor om minne och glömska, om att vara kvinna och att vara man, om konstens frihet och ansvar och om tidens gång.
Tack och hej leverpastej är en samling av kortare texter som har varit publicerade i olika sammanhang, som förord till bokutgåvor, som debattinlägg och krönikor i dagstidningar och tidskrifter. Om att vara vän med ett geni (Lars Norén), om ett broderi fyllt av hakkors eller om svensken som fredsskadad: ämnena är både vidöppna för tolkning och bjuder motstånd, argumentationen både road och skarp. Detta är Elisabeth Åsbrink i kortformat. Men som vanligt når hon fruktansvärt långt.
